Mästartjuven Olof Österberg rymde så ofta från Varbergs fästning att man i staden sa: nu har Österberg rymt igen.
Varje gång en fånge rymde från Varberg sa hela staden samma fyra ord.
Olof Österberg. Mästartjuven som ingen mur kunde hålla. De smidde honom till och med i järn.
Men han skakade av sig fjättrarna och rymde ändå. Folket älskade honom, för han gav åt dem som ingenting hade.
Han försvarade sig med ett enda ord. [pause] Jag stjäl inte, jag medlar.
Han rymde så ofta att när vem som helst rymde, sa man bara: [pause] Nu har Österberg rymt igen.