Sägnen om Kalle Mörk, smugglaren från Mollösund som tullen jagade i åratal genom Bohusläns skär men aldrig kunde sätta dit. En källkritisk kortfilm: vad är sant, och vem var mannen bakom myten?
Det berättas än idag på den här kusten: en smugglare som tullen jagade i åratal — och aldrig kunde sätta dit. [pause] Hör hur det gick till, sägnen om Kalle Mörk på Mollösund.
För knappt en mansålder sedan fanns på Mollösund en djärv smugglare vid namn Kalle Mörk.
Så här berättas den. [pause] Kalle Mörk skulle föra en dyrbar last i land. Och tullen hade fått nys om det.
En natt gick tulljakterna från Mollösund, Gullholmen och Marstrand ut efter honom på en gång. Vid Skåpesund var en tullman så nära att löjtnanten stod redo att hoppa ombord — men vågade inte språnget. [pause] Då fick Mörk vind. Med sin grundgående båt gled han in över de grunda lerorna och ut genom Stigfjorden, dit de djupgående jakterna inte kunde följa. Han gömde lasten i Ulkhålet på Valön, och skickade en man till Nösunds brygga som högt undrade vart smugglaren tagit vägen. [pause] Medan tullen tvekade slank Mörk innanför Lyrön och ut genom Strömsund. När jakten till sist bordade hans båt — var den tom. Det vattnet kan du segla än idag.
Så långt sägnen. Och vad är egentligen sant? [pause] Allt vilar på en enda gammal uppteckning, som pekar mot sent artonhundratal. Just då bodde verkligen en fiskare Carl Adolf Mörk, kallad Karl, på Mollösund — tomt nummer fyrtiotvå. Men ingen dombok, ingen tullbeslagslista binder honom vid smuggling.
Mannen är verklig. Smugglaren är en sägen. [pause] Och Kalle Mörk var inte ensam i folkminnet — hela den här kusten bar sina djärva smugglare och kapare. Men vattnet de sägs ha lurat var på riktigt fullt av tull: nittonhundra tjugotvå lade staten ut tulljagare längs hela kusten. [pause] En man, en sägen, ett hav som mindes båda.