1934 bärgade fiskaren Axel Karlsson en vit ostindisk porslinskanna från 1740-talet ur havet nära Bohus-Björkö. En liten sak som binder skärgården till den globala ostindiska handeln.
Björkös märkligaste souvenir är inte ett vykort. Det är en vit porslinskanna från 1740-talet, helt överväxt av havstulpaner.
Museets uppgift är nästan filmisk: fiskaren Axel Karlsson fick upp den 1934, vid Ostindiebåtarna nära Björkö.
Det lilla föremålet pekar mot något större: Göteborgs ostindiska handel, ankarplatser, fartyg och havsbotten som arkiv.
Samtidigt är den helt lokal. Det är en fiskare, ett nät och en botten nära ön som förvandlar världshandel till Björköhistoria.
Fun facten: havstulpanerna är nästan lika viktiga som porslinet. De säger att kannan hann bli natur innan den blev museum.
RAÄ:s vrakregister påminner om samma sak: vattnen kring Björkö är inte tomma blå ytor. De är bevarade händelser.
Så Björkö har en egen Ostindien-länk: inte i en palatsfasad, utan i en kanna som låg tyst under ytan.